Bildligt talat!

Jag är övertygad om att fascinationen till stor del består av just tidsfaktorn och man charmas till den grad att man inte riktigt kan se bortom en.

Du missar en sak och det är mängden bilder hon lämnat efter sig. Hur stor % av de 10 000 tusentals bilder hon lämnat efter sig kan betraktas bra gatufotobilder tror Du.

1. Fotografen kan ha kommit länge också väl?
2.All bildbedömning består av en stor andel subjektivitet
3. Beträffande att komma in i bilden så har vi även här en subjektiv faktor som kan grunda sig på inlärning eller "har man det så har man det" och kan då snabbt råka i resonans med bilden.
4. Kan vara sant. Intresse för gatufoto kanske inte föreligger eller att fotografens och betraktarens bildstilar kolliderar
5. Ovidkommande för en bra bild


Vad är det som saknas? Om Du tittar på mitt blogginlägg efter detta så är min åsikt att Vivian inte på något sätt är unik mer än kanske att hon verkar ha fotograferat en herrans massa barn. Jag är övertygad om att grävandet i hennes liv och den bild som framtonat tillsammans med tidsfaktorn grumlar vissa betraktas ögon. Mina bilder i bloggen efter detta blogginlägg saknar historia och är någon bild bra eller dålig är det utifrån bildens get liv. Dessa bilder är inte mina bästa men jag tyckte att det vore intressant med en jämförelse.

Jag gjorde ett räkneexempel baserat på Cartier Bressons samlade verk i ett gammalt blogginlägg. Jag visste hur många rullar han tog och har räknat igenom antalet publicerade och utställda bilder och efter några modesta antaganden kom jag fram till att vi maximalt endast sett 3% av hans bilder. De som han godkände. Om 3% av Maiers bilder håller samma klass är väl svårt att säga då inte ens alla rullar är framkallade. Men jag håller för troligt att hon hamnar i samma härad.

Jag tycker det är bra att du vågar ifrågasätta och dessutom gör det på ett konstruktivt sätt. Det jag tycker att du missar är en lyssnande hållning. Du går över till att påstå mer än du undrar, och då blir det svårare att lära sig och utvecklas av det här.

Det brukar sägas att man ska ta sig till och kolla extra länge på de bilder som andra gillar men man själv ogillar - och att man då ska försöka förstå vad andra gillar med bilden. Prova det förhållningssättet.

Jag förstår inte riktigt vilken relevans antalet exponeringar hon gjort skulle ha. Jag tolkar dig som att du menar att vilken amatörfotograf som helst skulle få ihop ett gäng bra gatubilder om denne bara tog tillräckligt många exponeringar. Det är samma tankeexperiment som att en chimpans skulle kunna få ihop en mozartsymfoni om apan klinkar tillräckligt länge på ett piano. Jag tror inte det kan hända.

Snarare handlar det om att träning kan ge stor färdighet. Observera att jag skriver "kan". Det krävs ju mer än bara övning för att bli bra. Det krävs också en hängivenhet och att man mentalt jobbar med sin utveckling. Man måste analysera och ha ett öppet sinne. Sen tror jag också att det krävs viss begåvning också. Det tycks som att en del har lättare att utveckla en formkänsla än andra, precis som vissa är mer musikaliska än andra. Olika begåvningar kan leda en i olika fotografiska riktningar. För en gatufotograf är känsla för tajmning en bra egenskap.

Så visst har hon tränat upp sin förmåga. Men det gör ju alla som toppresterar. Ingen anledning att nedvärdera hennes bilder för det.

>1. Fotografen kan ha kommit länge också väl?

Jag antar att du menar att betraktaren kan ha kommit längre. Naturligtvis. Ofta väljer man ju en domare i en fototävling som ligger på en högre nivå än genomsnittet hos de tävlande.

>2.All bildbedömning består av en stor andel subjektivitet

Nästan. Bildbedömning är ofta subjektiv. Men vissa kvaliteter går att bedöma objektiv. Det är rätt tydligt vid professionell användning av bilder. Ex. "har fotografen förstått artikelns ämne", "håller bilderna rent tekniskt" osv.

>3. Beträffande att komma in i bilden så har vi även här en subjektiv faktor som kan grunda sig på inlärning eller "har man det så har man det" och kan då snabbt råka i resonans med bilden.

Javisst, men smaken kan förändras över tid. Ungefär som att lära sig uppskatta whiskey. Få älskar det första gången och få kan uppskatta olika kvaliteter hos olika whiskeysorter vid första smaktilfället. Med öppenhet kan man lära sig uppskatta mer i en bild. Vissa bilder är konceptuella, och har man då inte tagit sig tid att sätta sig in i konceptet är man oftast körd som bildläsare.

>5. Ovidkommande för en bra bild

För vissa bilder är förhållandena vid fotograferingen helt avgörande för bildens värde och betydelse. Världens första fotografi har bara ett värde när den som vet om att det är världens första fotografi. För press- och naturfoto är omständigheterna runt bilden ibland avgörande, är bilden tagen i en krigzon eller långt från fronten spelar roll. Är det en sällsynt fågel spelar in. Om en fotograf är först med en ny genre har det betydelse även om det kommit andra senare som är skickligare.

Beträffande omständigheterna så är det ju så att bara för att omständigheterna är strapatsrika eller att fotografen till och sätter sitt liv på spel så gör det ju inte bilden bra per automatik. Omständigheten kan vara att befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt, vilket jag tror att VMs bilder landar i. Travar man tillräckligt på stan så dyker rättpaltsrätttidpunkt upp.

Jag påstår inte att det saknas något. Jag påstår att hon är överskattad och dagens betraktare är något förblindade av tidsfaktorn. Jag har gjort något så osvenskt som att jämföra mig med någon som fotoetablisemanget bestämt sig för är bra. När jag tittade på VMs bilder slogs jag av att jag har tagit en hel del bilder i samma härad och eftersom jag bara är en glad amatör blev min slutsats att hon måste vara överskattad och fick bränsle för mitt påstående i Susan Sontags bok. Faktum är att de är rackarns svårt att bortse från tidsfaktorn då man bedömer en bild och som Susan Sontag påstå "även en amatörs bilder kan upphöjas till konst med hjälp av tidsfaktorn"

Om Du tittar på de bilder jag jämför mig med Vivian M och exempelvis bilden bakifrån på kvinnan med hårarrangemanget och jämför med min bild. Båda är tagna i NY. Varför är Vivians hårknutsbild så bra? Varför har den plockats fram som bra bild? Jo av den anledningen att den speglar en svunnen tid som inte kommer tillbaka och bara det och inge annat. Det jag frågar mig är, vad är det som gör min bild sämre om man bortser från tidsfaktorn och att Viavian Ms bild har en historia som backar upp bilden. Om något mot förmodan skulle säga att min bild är lika bra så är den faktiskt bättre eftersom den står helt naken och lever på egna meriter.

Petersen spelar nog i en annan liga Maiers. Jag tror inte att VM var ute efter något budskap utan hon hade en passion att dokumentera samt peka på diverse egenheter i mänskligt beteende i sin omgivning som bara passerade förbi eller som hon sökte upp