Bildligt talat!

Har kultureliten alla indianer i kanoten ? En spaning!

Poeten Anna Hallbergs ondgör sig, i en artikel i DN kultur den 7:e januari, över att "kultureliten" inte får tillräckligt med bidrag så att man slipper den föraktliga kommersialismen: ”så länge som litteraturdiskussionen styrs av ekonomiska intressen kommer kvalitetslitteraturen vara en deppig förlorare. I böckernas värld handlar allt om pengar och värden som minne, stabilitet, offentlighet och demokrati får stryka på foten". Hon lyckas också  med konstycket att skriva, som DN uttrycker det,  en ”rasande betraktelse över dagens kulturklimat” med fokus på litteratur utan att en enda gång använda ordet ”läsare”.

I slutet på artikeln spårar det ur då hon antyder att Sverige är på väg mot ett nationalsocialistiskt samhälle. Resonemanget backar hon upp med med argument som att det kommer ut böcker, vilka  behandlarom  andra världskriget, ”som om det vore en myt eller saga”, vilket skulle tyda på en kollektiv minnesförlust avseende andra världskrigets fasor. Hon spinner vidare på resonemanget och skriver: ”Minnesförlusten och den långsamma , svagt glidande avdemokratiseringen. Är inte det vad alltihop egentligen handlar om?” Hennes slutkläm få mig att undra om hon följer med i vad som händer i samhället idag. Hon påstår nämligen att om Sverige inte har råd att försörja en ”kulturelit” så kommer vi att drabbas av ett minnesförslöande samhälle, som på sikt urholkar demokratin och ökar skillnaderna mellan klasser.

Anna Hallberg tycks  föga besitta kunskap om det kunskaps- och informationssamhälle vi lever idag. Bara för nämna något, om Anna Hallberg orkar lyfter ögonen ovanför bokkanten, finns det ett ganska utbrett historieintresse i Sverige. Man kan söka kunskap via böcker, magasin, radio och TV. Vad gäller TV så kan man förkovra sig genom dokumentärer och serier som bygger på historiska händelser.

Påståendet om att det pågår ”en svagt glidande avdemokratisering i Sverige ” är en ganska allvarlig anklagelse och beträffande att ”offentlighet och demokrati får stryka på foten” kan jag upplysa om att Internet finns. En avdemokratisering är inte möjlig i öppna samhällen där informationen i form text och bild flödar fritt inom och över nationsgränser och det är inte ”kultureliten” som står för detta flöde utan vanliga människor, som står i händelsernas centrum. I totalitära länder försöker man strypa informationen och händelserna i Iran tyder på att det just, trots allt , är det okontrollerade informationsflödet, som kommer att fälla diktaturen för eller senare.

När jag läst Anna Hallberg, som enligt henne själv bara har kunskap om böckernas värld, började undrar över om det är allmänt förekommande att kultureliten kan sitt ämne men i övrigt så att säga paddlar omkring utan att ha  alla indianer i kanoten? Jag kommer då att tänka på Göran Greider och Göran Rosenberg som ställde upp i På Spåret på TV. Mitt intryck var att det fanns övrigt att önska beträffande allmänbildningen.

Således min spaning landar i två saker.

För det första: kultureliten ”kan” sin grej men är nog lite vilsna utanför det egna reviret.

För det andra: kultureliten inom ”text, bild och video” kommer att få konkurrens av ”vem som helst” som lyckas fånga ett större intresse med hjälp av de möjligheter som ny teknik ger. (som till exempel: skriv en bok , lägg upp den på nätet , ta betalt, läs den på en läsplatta)

"Baby it´s cold outside"

2010-01-08 21:46   Tomasz

Utan att ha läst artikeln i DN känner jag mig beredd att hålla med -Anna Hallberg!
Hur det är med bidragen vet jag inte så där kan jag inte hålla med. Men jag tror jag förstår hur hon känner.

Den "kultur" som erbjuds idag anser jag vara den som är lättillgänglig, den som mer eller mindre tvingar sig på en bekymrad, uttröttad och hårt arbetande medborgare. Om man måste leta upp den så är den svårtillgänglig.

Och vad är det som då erbjuds om inte pengaboostad underhållning, naturligtvis med syfte att dra in mer pengar. För att tvinga sig på folk idag krävs det pengar. Kvalitetskultur med små resurser trycks ned under den glättiga ytan med stora resurser.

Så vad är kvalitetskultur, den som eliten gillar? Jag tycker (utan att vara elit) att det är kultur som biter sig fast, som lämnar ett spår i minnet och som har förmåga att berika sinnet i ett livslångt perspektiv. Sådant hittar man inte i reklamTV-kanalerna, och bara sällan hos SVT. Jag hittar den inte i bokstället på ICA och har väldigt svårt att hitta det på google, som är likställt med internet i mångas ögon.

Dagens informationssamhälle lever endast så länge det finns pengar att tjäna, och det är först när man lagt ned mycket jobb på att gräva sig genom de kommersiella lagren som man kan hitta guldkorn. Historiker kanske skulle tjäna tid på att leta bland böckerna på biblioteket, vad vet jag.

Fakta om nationalsocialism är jag dåligt påläst om så det kanske är urspårat som du skriver. Men demokrati har väl alla en åsikt om och visst, om alla vill ha såpoperor och dåliga deckare så är vi på väg mot en sann demokrati -något jag trodde var omöjligt. Hon har alltså fel där.

Men flödar informationen verkligen fritt? Informationen om att Kina har ett tjockt filter känner vi till, men vi vet inte vad som finns därinne som väntar på att få komma ut, och vi vet inte hur mycket och vad de får veta där inne. Är vi säkra på att vi själva har fri tillgång till information?

Kultureliten har nog alla indianer i kanoten, men de skulle behöva några till. Exempelvis en marknadsförare med fet budget.

Svar från McBear 2010-01-09 11:35

Om man utgår från detta Du säger " Jag tycker att det är kultur som biter sig fast, som lämnar ett spår i minnet och som har förmåga att berika sinnet i ett livslångt perspektiv." så finns det ingen bra eller dålig kultur utan en bra kulturupplevelse måste ligga hos individen. Anta att Du och jag går på Moderna Muséet. Jag står där och häpnar framför en målning, som på ett fantastiskt sätt ger liv åt ett landskap. Du kanske tycker att det är banalt. Vi vandrar vidare och hamnar framför ett annat konstverk, som inte är så självklart utan man kan tolka målningen på olika sätt och där färg och form och kanske mer den känsla som målningen leverera som får Dig att känna att tavlan på något sätt sätter ett avtryck. Jag säger "och vad föreställer det här då"?
Vad gäller bra kultur och kommersialism så råder ett något besynnerligt förhållande inom, om jag får uttrycke det så, finkulturen. Inom målarkonsten är värdet av en tavla/konstnären ett mått på hur bra den/han är medan inom litteraturen så verkar det som om ju mer en bok säljer desto mer föraktlig är alstret/författaren.
En företele imom kulturen är också att uppfattningen om en kulturyttring ändrar sig med tidsandan. Då Beatles "landade" på vår jord var det många människor, som just upplevde det som Du beskriver som en kulturupplevelse men nobbades av de dåvarande kultureliten. Idag har den nuvarande kultureliten tagit Beatles till sitt bröst. Så min slutkläm är: kutureliten är barn av sin tid och kan helt enkelt inte bestämma vad en bra kulturupplevelese är. Upplevelsen ligger hos individerna, som har olika utgångspunkter och refertensramar här i livet.

2010-01-08 23:15   EGW

Stackars Anna H, hon kanske har det kämpigt med att få hushållskassan att räcka till!

Själv är jag mer bekymrad över att det utvecklas ett kontrollsamhälle, där storebror hänger över axeln på alla för att kika på vad man har för sig. Och där skattesystemet, patent- och upphovsrättslagstiftningen är inriktad på att gynna de mäktiga korporationerna. Att driva ett litet kafé i Sverige är t ex oerhört kämpigt. I övrigt tycker jag det är bättre om alla (inkl kultureliten) kan försörja sig på eget arbete än att staten med bidrag reglerar vem som ska göra vad.

Svar från McBear 2010-01-09 11:38

Du har en poäng vad gäller kontrollsamhället, som jag tror balanseras av det öppna informationsflödet och möjligheten att via Internet mobilisera sig i en speciell fråga exempelvis.

2010-01-08 23:46   Peter-L

Tänkvärt inlägg!!!
Är det inte dags för "kultureliten" att vakna!??
Personligen tycker jag att det börjar bli tröttsamt med det ständiga gnället om vad som är bra och dålig kultur. Och gnället kring hur kulturen skall/bör finansieras.
Skall man se det krasst, så säger "kultureliten", att staten skall stötta den breda kulturen. Och okej, det kan jag delvis köpa. Men då skall det vara en väl utvald krets, vars verk efterfrågas.
Samtidigt som man måste inse att, statsfinansierad kultur sker genom skatteintäkter. Och är därmed förmodligen mer eller mindre finansierad av de med "feta plånböcker" i sin tur. Dvs, de pengar som anses "ofina" om de kommer direkt från finansiären till kulturen.

Vi lever i en Demokrati, i en marknadsekonomi och det tycker jag är bra. Samtidigt som den breda kulturen kan va värd ett visst stöd.
Men, som sagt, tjaffset om från vem, var och hur... Jag tycker att det Anna H propegerar för är en väg bort från den demokrati vi har!

Är det inte dags för kultureliten att lära sig i varje fall lite om marknadsekonomi. Utbud och efterfrågan!! Det är fullt möjligt att de har alla inidianerna i kanoten. Men det är kanske dags att vidga vyerna och paddla ut ur den lilla pöl de befinner sig i. Kanske är det dags att svälja "stoltheten" och se till att få ut sin kultur på marknaden, istället för att köra med ett kulturfinansierat snobberi. "Kulturelitism".

Att Inte, göra detta, kommer tyvärr göra att vi fylls med sura dokusåpor och annat skräp. Medans kultureliten paddlar runt i sin pöl och klagar.

Jag tror det var Murdoch som sade; "Lead, follow or get out of the way".

Länge leve den breda kulturen!!

2010-01-08 23:57   Helena Viking

Jag vill bara skjuta in att kulturen är en livsnödvändig samhällsröst.

En bok/tidning/blogg/media kan vara farlig för samhällen/företag/privatpersoner som har något att dölja.
Att utesluta kulturen enbart till komersialismen
sållar bort sådant som inte säljer.

Reklamen påverkar oss åt en bestämd riktning och då kommer vi på farliga vägar om reklamen talar om för oss att vi är värda den glättiga och lättillgängliga informationen. Vad händer då med den tunga och viktiga informationen?

"Bröd och skådespel" ringer i mina öron.
Medans vi blir underhållna med mätta magar så pågår saker som vi inte får vetskap om.

Därför är det viktigt att ett demokratiskt samhälle värnar om sina kritiker.
Därför är det bra att vi alla kan uttrycka oss i skrift när vi vill och var vi vill utan ekonomisk oro.