Bildligt talat!

Jag skriver Fotosidan Magasin (Sektion Ögonblick) där för övrigt 2 av 5 bilder är barnbilder i senaste numret. Det blir bara det 40%. Jag har bara tittat på de senaste numren. Det är väl klart som korvspad att under sektionen "natur" trillar det väl inte in några barnbilder.Jag har observerat det här under längre tid och i genomsnitt ligger hedrade bidrag på 30% barnbilder . Denna månad var det rekord. Dock ska Fotoidan Magasin hedras för sina tre klasser. Om Du slår ihop "porträtt" i Ditt magain i de 2 tävlingsomgångarna så är 30% barnbilder varav en vinnare. Dock får man väl säga att det är hysat OK med barnporträtt i klassen porträtt.

Jag ser ingen anledning att inte räkna in porträttklassen i din sammanställning. Där är det ju rent konstigt om det inte blir en hyfsad andel barn. Jag har inget emot barn på bild i naturklassen och djurporträtt i porträttklassen.

Vi har delat upp Fotosidan Masters i tre delar för att det kännas svårt att ställa olika slags bilder mot varandra. Du kan se det som ett svar på din och andras kritik mot andra tävlingar om du vill.

Familj, vänner och natur är de vanligaste motiven. Det är inte konstigt om det blir många inskickade barnbilder då.

Slutligen måste man ändå alltid jämföra med det inskickade materialet. Jag har under flera år tagit del av vad som skickats till Kamera & Bilds Grand Prix. Det har skickats in många naturbilder, men häpnadsväckande få har varit "färdiga". Naturligtvis kan det till slut ha uppstått en självuppfyllande profetia kring den tävlingen om duktiga naturfotografer fått för sig att det inte är lönt att skicka in till tävlingen (trots att det är gratis).

Kort sagt: Jag tycker att det behövs en mer omfattande analys för att förstå mekanismerna kring fototävlingar. Att påstå att domarna gjort fotografiskt självmord och att de skulle vara förblindande av sina barn är en grov övertolkning av en tunn slutsats.

Porträttbilder på djur i porträttklassen är väl ok , men den dag det dyker upp barn i naturklassen brister nog fördämningarna. Hur många bilder finns det inte på "svampplockande" barn. Jag vet att det är knepigt och att det är lätt för mig att kritisera, men när det samma månad i Foto, Kamera o Bild och Fotosidan Magasin (ögonblick) är barnbilder som vinner är det mer än en tillfällighet. Det är ett tecken på att domarna gör det lätt för sig. Alla har relationer till barn och känner en identifikation. Domarna måste klara av att hantera detta annars kommer strömmen av barnbilder att öka och tränga undan andra bilder. Det blir ingen ide' att ställa upp med andra bilder och mer seriösa hobbyfotografer struntar i att tävla.

Ute på "stan" finns det kurser i och i , typ, ditt magasin finns det artiklar om bildanalys. Domarna ha väl rimligtvis långvarig fotoutbildning. Om det är som Du säger så skulle man kunna ersätta alla kurser och utbildning med "gå på magkänslan" och ju längre tid du är i branschen desto bättre magkänsla får Du. Dessutom alla människor går och bär på samma magkänsla då det gäller barnbilder, så det är säkra kort.
Nu har jag raljerat lite men jag är lite uppgiven.
Hur ska en bra domare vara. Ja han måste ju ha flera aspekter på en bild än "barnet ser så ensamt ut". Han måste kunna se kvalitéer i andra bilder. Bilder inom sport, arkitektur, natur, gatufotografi och makro exempelvis. Han måste kunna se lite bortom det känslomässiga och se hur ljus, komposition hur fotografen hanterat bilden.

"den dag det dyker upp barn i naturklassen brister nog fördämningarna. Hur många bilder finns det inte på "svampplockande" barn. "

Det funkar inte att censurera. Om ett barn skulle dyka upp i en naturbild så kan vi ju inte ta bort den. Konstigt nog har inte alla dessa bilder på svamplockande barn dykt upp i tävlingen.

"när det samma månad i Foto, Kamera o Bild och Fotosidan Magasin (ögonblick) är barnbilder som vinner är det mer än en tillfällighet. Det är ett tecken på att domarna gör det lätt för sig. Alla har relationer till barn och känner en identifikation. Domarna måste klara av att hantera detta annars kommer strömmen av barnbilder att öka och tränga undan andra bilder. Det blir ingen ide' att ställa upp med andra bilder och mer seriösa hobbyfotografer struntar i att tävla."

Du drar flera slutsatser, jag är tveksam om de håller.
1. Barn är ett av de absolut vanligaste motiven
2. En viss höjning av antalet belönade barnbilder i en omgång kan vara en tillfällighet.
- Andelen är inte så hög som du angett eftersom du inte räknat in alla bildklasser. Det har ju inrättats klasser för att få en viss fördelning mellan motivgrupperna. I vissa klasser är det mer troligt med en hög del barnbilder än andra, exempelvis porträttklassen, eller om man har en barnklass.
- Vi vet inte hur urvalet ser ut.
- Det är så få bilder som väljs ut att just tillfälligheter kan få stort utslag
3. Även om vi använder dina siffror så finns det goda chanser för andra bilder att belönas. I vår naturklass har det varit väldigt ont om barnbilder.

Jag är inte helt främmande för dina tanke om att vissa motiv går lättare hem hos en domare, men jag tror att det gäller mer än barnbilder och jag tror att förklaringen inte är lite mer komplex. Jag tror inte heller att det skulle vara lika utslagsgivande som du anser.

"Om det är som Du säger så skulle man kunna ersätta alla kurser och utbildning med "gå på magkänslan" och ju längre tid du är i branschen desto bättre magkänsla får Du. "

Se mitt svar där jag nämner Årets bild-tävlingen. Vissa bilder kräver vissa kunskaper och kvaliteter. Som yrkesfotograf är det ofta lätt att avgöra vad som är en bra bild eftersom det finns en tydligt syfta med bilden. Fyller bilden sitt syfte så är den bra. Det kan kräva särskilda kunskaper för att ta den bilden.

I en fototävlingar som de här är fältet öppet. Det finns inte så många kriterier angivna, oftast inga. I ögonblicksklassen är det dock givet att det fångade ögonblicket väger tyngst. Hur perfekt en bild än må vara tagen så blir det bara ett plus i kanten när man jämför två olika fångade situationer.

"Dessutom alla människor går och bär på samma magkänsla då det gäller barnbilder, så det är säkra kort."
En upparbetad fotografisk magkänsla är inte samma sak som vad man känner inför själva motivet. Jag utesluter inte att vissa domare går på sina känslor för själva motivområdet, om det nu må vara raggarbilar eller blommor, men det vanliga bland erfarna bildmänniskor är att de kan känna in bildens kraft och kvaliteter oavsett motivområde.

"Hur ska en bra domare vara. Ja han måste ju ha flera aspekter på en bild än "barnet ser så ensamt ut". "
Nu tror jag inte att alla motiveringar ger hela bilden av hur tankarna gått. Men ett starkt uttryck i en bild är ju en kvalitet.

"Han måste kunna se kvalitéer i andra bilder. Bilder inom sport, arkitektur, natur, gatufotografi och makro exempelvis. Han måste kunna se lite bortom det känslomässiga och se hur ljus, komposition hur fotografen hanterat bilden."
Det tror jag att de flesta kan som är erfarna bildmänniskor. Men bara för att en bild excellerar i komposition, teknik och ljus innebär inte att den har ett starkare innehåll än en bild med tekniska brister och enkel komposition.

Har du läst Göran Segeholms bok "konsten att ta vinnande bilder". Den skevs just som ett svar på många frågor som uppkom kring K&B:s Grand Prix. Den gör en uppdelning mellan form och innehåll, öppen eller sluten tolkningsmöjlighet och går in på hur tankegångarna hos en tävlingsdomare oftast går.

Magnus, jag skrev detta i mars 2011 i min Fotosidanblogg och det var tredje året i rad jag kollade upp läget i Foto och Kamera&Bild. Håll till godo!

Om Du inte vill vinna i K&B´s och Fotos månadstävlingar!

Jag då är det dags igen för en liten analys av tävlingsåret i Kamera&Bild och Foto. Det står hel klart att om Du vill minimera Dina chanser att vinna så rekommenderar jag att Du skickar in gatufoto-, macro-, natur-, sport- eller arkitekturbilder.

Även om majoriteten, 55%, av placerade bilder är i färg, så är vinnarbilderna (1:a plats) i S/V. Foto, i det här fallet, är extrem med sina 90% . I K&B är vinnarbilden till 60% i S/V.

Att notera, är det förhållandet att bland placerade bilder utgör rena porträtt ca 11% av bilderna medan porträtt bland vinnarbilderna är 21%. Förekomsten av barn på placerade bilder är ganska högt, ca 35% .

Om Du vill att Din bild ska ha någon chans över huvudtaget att vinna så, se då till att det finns klart identifierbar(a) människa/människor, som fyller upp en del av bilden, vilket var fallet i 70% av bilderna. Utöver detta ska Du se till att bilden är tagen inomhus- eller stadsmiljö.

Det man kan notera är att det inte skett någon förändring vad gäller domarpreferenser de senaste 3 åren, som jag roat mig med att hålla lite koll på fördelningen av olika typer av bilder i Fotos och K&B´s tävlingar.

Hur ska man förstå hur domarna tänker? Jag tror att det helt enkelt är så att det är mycket lättare att direkt känna för en bild med en människa i . Anledningen, tror jag, är att man direkt kan identifiera sig med innehållet i bilden. Bilden leverera något, som väcker minnen eller appellerar till det känslomässiga., vilket är fullt förståligt. Man behöver bara gå till sig själv och man finner att man fungerar på samma sätt.

Den stora frågan, som jag lämnar öppen, är då : “ Hur kan en bild se ut, som i sin uppbyggnad och sitt motivval leverera något, som kan stå sig i konkurrensen i jämförelse med “människobilder” i Fotos och K&B´s månadstävlingar?

Det skulle vara intressant att läsa mer om hur du menar att en domare ska gå tillväga i sitt urval. Jag menar verkligen det eftersom jag inte förstår hur det kan finnas något annat sätt i fototävlingar av den här typen än att gå på sin känsla som är uppbyggd av många års erfarenhet.

Bedömer man pressfotografernas tävling Årets Bild finns en mängd flera givna parametrar. Det finns en drös kategorier och bilderna matcha profilen för respektiva kategori. När det grundläggande som att motiv, tid och geografi ska stämma så återstår att väga nyhetsvärde mot bildens innehåll och estetiska kvaliteter. I vissa kategorier är klart att nyhetsvärdet väger tungt, som Årets nyhetsbild, medan i andra är kravet på nyhetsvärde obefintligt, som i Årets featurereportage.

I fototävlingar är däremot fältet mycket öppet. Ibland finns vissa grova motivindelningar, men sen finns det inte mycket att gå på mer än sina samlade erfarenhet. Min erfarenhet av den här typen av erfarenhet är att erfarna bildmänniskor tycker lika till stor del. Jag har exempelvis suttit med Metro Photo Challenge och jag har suttit med domare i K&B Grand Prix. Det är ganska lätt att sortera ut den stora mängden "ofärdiga bilder" (Christer Strömholms uttryck) som alla ser att de saknar för mycket för räcka ända fram. Det är inte heller så svårt att hitta de 10-20 bästa bilderna. Det är först vid rangordningen av de allra bästa bilderna som blir mer subjektivt. Jag har sett det här så många gånger, och jämfört med andras observationer, att jag är rätt säker på min sak.

Sen finns det naturligtvis erfarna bildmänniskor som inte kan se kvaliteter i olika slags bilder. En ärrad bildredaktör på en kvällstidning kan nog vara lite stukad. Men oftast kan erfaret bildfolk se kvaliteter i bilder utanför sitt eget motivområde,

Jag kan dock se viss svaghet med att byta domare för varje omgång. Fördelen är såklart att man jämnar ut olika eventuella preferenser över tid, men ibland kan det nog vara bra att döma flera omgångar. Man kan få känslan för hur ovanlig en viss typ av bild är.